Utrikeskrönika 28 maj 2020.
Berlin, torsdag.
Jag känner mig som ett bortskämt barn, van att glida runt på en räkmacka som plötsligt tvingats vakna upp till en hård verklighet. Okej, det är ingen perfekt liknelse men det är lite så det känns, att vara svensk i Tyskland just nu.
Jag var så van vid att vårt hemland beskrevs i nästan pinsamt positiva ordalag, att tyskarna jag mötte förtjust utbrast något om Pippi Langstrumpf, jämlikhet och semesterminnen från glittrande sjöar i småländska skogar.
På tyska är uttryck med Schweden i nästan alltid positivt laddade. Alter Schwede, till exempel, betyder inte till åren kommen svensk utan trofast, pålitlig kompis. Schwedenbombe har inget med sprängmedel att göra, det är en chokladdoppad skumbiskvi. Så sent som 4 mars skissade jag på ett utkast till en krönika om att det här, det som svenskar här har dubbat till schwedenbonus, hade gått överstyr.
Jag hade varit och handlat och sett inte bara filmjölken och kanelgifflarna saluföras med hjälp av svenska flaggan, jag tog en bild för att föreviga att nu också toapappersbalarna hottats upp med en svensk flagga. Och det här var alltså innan hamstringsvågen, när toapapper var det tristaste man kunde handla.
Om till och med det krängs med hjälp av sverigebonusen, då har det väl ändå gått för långt, skrev jag i krönikan som aldrig blev av.
För sedan kom corona.
Och oavsett om man är av meningen att den svenska vägen skiljer sig radikalt från andra länders restriktioner eller om man anser att angreppssätten i grund och botten är ganska lika, så har bilden av Sverige definitivt förändrats här i Tyskland.
Mina grannar, båda 70-plusare, har uttryckt stort deltagande och undrar hur det känns att behöva vara så orolig för vänner och familj där hemma. När jag bett att få träffa intervjupersoner har jag fått betona att även om jag jobbar för Sveriges Radio, så har jag befunnit mig i trygga Tyskland under hela coronatiden.
Men medans vissa oroligt frågar sig hur det ska gå för Sverige och vad som hänt med landet som de såg som cykelhjälmarnas, de genomsäkrade lekplatsernas och nollvisionens rike, så finns det andra här som plockat upp den svenska flaggan som sitt härtecken.
På de återkommande protesterna mot coronarestriktionerna här vajar svenska flaggor.
Jag har sett vår flagga på demonstranternas ryggsäckar och kepsar, två bröder jag pratade med bar kornblåa t-tröjor med ett solgult kors och menade att Sverige valt den smarta vägen. Samtidigt stödjer en förkrossande majoritet av tyskarna restriktionerna här.
Faktum är att det kanske är det som är den mest kännbara skillnaden.
Sverige har gått från att vara något som förenade tyskar från öst och väst, gammal som ung, i gemensamt bifall. Åtminstone för tillfället är svenska flaggan istället en kontroversens och splittringens symbol.
Caroline Salzinger, Berlin caroline.salzinger@sverigesradio.se
Comentarios